Dyspraxi och ADHD är två ofta missförstådda tillstånd som kan ge upphov till både klumpighet och svårigheter i vardagen. För många personer, särskilt kvinnor och icke-binära, kan dessa diagnoser leda till ytterligare utmaningar på grund av hur samhället uppfattar dem. I den här artikeln går vi igenom vad dyspraxi och ADHD innebär, hur de hänger ihop, och vad vi kan göra för att skapa en mer förstående och stöttande miljö för alla som berörs.

Vad är dyspraxi och ADHD

Dyspraxi, eller motorisk koordinationsstörning som det också kallas, är en neuropsykiatrisk diagnos som påverkar en persons motoriska färdigheter. Det kan innebära att man har svårt med balans, koordination och finmotorik. Å andra sidan är ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) en diagnos som kännetecknas av svårigheter med uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. När en person har både dyspraxi och ADHD kan effekten på deras vardag bli stort.

Det vi ser är att många som har dyspraxi och ADHD kämpar med att utföra grundläggande uppgifter som att skriva, klä på sig eller ens gå rakt. Klumpighet kan i sin tur leda till känslor av osäkerhet och social isolering. Med en ökad förståelse för dessa diagnoser kan vi bättre stödja individer som står inför dessa utmaningar.

Kvinnor, dyspraxi och ADHD

Det är viktigt att belysa att kvinnor ofta diagnosticeras senare i livet när det kommer till både dyspraxi och ADHD. Tyvärr är sociala normer och förväntningar på kvinnor ofta förknippade med att vara perfekta eller välkoordinerade. Detta pressar kvinnor med dessa diagnoser att dölja sina svårigheter, vilket ofta leder till ökad stress och ångest.

Alltför många kvinnor blir inte sedda eller hörda i vård och skola. Det här bidrar till att de känner sig missförstådda. Det som behövs är en ökad medvetenhet och förståelse för hur dyspraxi och ADHD kan påverka deras liv, samt att vi skapar en tryggare miljö för dem att vara sig själva i.

Strategier för att hantera klumpighet

Det här är det som betyder något: Att lära sig strategier för att hantera både dyspraxi och ADHD kan göra stor skillnad. Här är några enkla tips och strategier som kan hjälpa både individer och deras familjer:

  • Skapa rutiner: Det kan hjälpa till att minska stress och skapa trygghet i vardagen.
  • Använd visuella hjälpmedel: Bilder och scheman kan vara mycket effektiva för att strukturera uppgifter.
  • Öva motoriska färdigheter: Genom att gradvis öva på olika motoriska uppgifter kan man bygga självförtroende och förbättra sina färdigheter.
  • Var snäll mot dig själv: Acceptera att det är okej att ha svårigheter och att du är mer än dina utmaningar.

Det är även viktigt att informera både familj och vänner om vad du går igenom, så att de kan ge det stöd du behöver och förstå vad som ligger bakom din klumpighet och eventuella svårigheter.

Ökad medvetenhet och samhällelig förändring

Vi går rakt på sak: Samhället behöver bli mer inkluderande och medvetet om dyspraxi och ADHD. Genom att öka kunskapen kring dessa diagnoser kan vi minska stigma och diskriminering, särskilt mot kvinnor och icke-binära. Att sprida information och stödja projekt som syftar till att öka medvetenheten är avgörande.

En statistik som visar på allvaret i situationen är att enligt SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering):

  • 1 av 20 barn i skolåldern har en diagnos som relaterar till dyspraxi eller ADHD.
  • Över 90% av dessa barn går ouppmärksammade i skolor som inte har resurser eller kunskap att hantera deras behov.

Det är upp till oss, som samhälle, att se till att dessa individer får den hjälp och förståelse de behöver. Genom utbildning, stöd och medvetenhet kan vi göra en skillnad.

Avslutningsvis är det viktigt att vi som individer och samhälle börjar prata om dyspraxi och ADHD på ett mer öppet sätt. Det här är en fråga om rättighet, och lika viktigt som det är att kämpa för jämlikhet på andra områden inom feminism och kvinnokamp, är det även viktigt att vi belyser dessa neuropsykiatriska diagnoser som påverkar så många.